BILDER

Eden

Index

Iller

Polio

MP3:OR

Iller - Innan jag förstår

Eden - Bara

Index - Rent och nystädat

Polio - I en timme

Eden - Får aldrig glömma

Iller - Om färgerna bleks ur

Polio - Fr.o.m nu

Index - Tidsfördriv

STEFAN ZACHRISSON OM SKAFFERI

1995 bodde jag i Göteborg och gjorde fanzinet Gospel! (Obs: Utropstecknet tillhörde namnet och är inget hurrarop till mig själv. Namnet kom från första raden i Prefab Sprouts "Cruel"). Efter två nummer kom jag i kontakt med Bo Stefan Lundquist som hade lilla skivetiketten Slask. Jag övertygade honom om att Slask borde ge ut den tredje Gospel!-utgåvan, "Skafferi" (namnet knycktes för övrigt från en Webstrarna-låt). En CD sammanställd av mig med två låtar var av fyra göteborgsgrupper: Iller, Eden, Polio och Index. Iller var de enda som hade gjort - lite - väsen av sig tidigare genom några demokassetter och en intervju i sjätte och sista numret av bröderna Gelins fanzine Nowhere (#6, vintern 1994/våren 1995).

De övriga "Skafferi"-grupperna fanns egentligen bara en kort tid före och efter skivan släpptes. Polio var de enda som spelade live - en gång. åtminstone en av grupperna konstruerades helt för skivans skull. Sanna Klaus, sångerskan i Eden, är jag osäker på om jag någonsin ens pratade med. Per Idborg i Iller, som även gjorde formgivningen för Gospel!, och Torbjörn Håkansson i Index var några av mina bästa vänner, dem kände jag sedan början av 1990-talet och uppväxten i Borås. Att man började prata med Fredrik Lindson (sång i Polio) någon gång ute Göteborg cirka 1994 lär säkerligen ha haft något att göra med Sarah Records.

Torbjörn Thorsén recenserade "Skafferi" i Sound Affects (#30, 1996), strax efter utgivningen i mars 1996, med många träffande och positiva beskrivningar, han skrev att de medverkande grupperna "vågar stå emot rådande trender. Vågar visa sina mest pinsamma känslor, och tvärtemot alla andra är modiga nog att inte använda påklistrade poser och yviga gester och "Den förföriska trumpeten i Illers 'Innan jag förstår' tar vid där Jan Kyhles franska horn slutade på Reeperbahns 'Peepshow' och över huvud taget lånar alla banden på 'Skafferi' mycket från de som huserade på etiketten Stranded för vid pass femton år sedan. Och samtidigt pasar de på att ge Klas Lundings slagord 'unga moderna' en ny innebörd".

Några år senare, 2001 på Twisterella, skrev Kristofer Lecander så här om Illers "Innan jag förstår", inledningslåten på "Skafferi":
   "Det är många med mig som tycker att engelska är ett oöverträffbart språk, rent ordmässigt och uttrycksmässigt. På engelska kan man säga saker som skulle låta helt corny på svenska. Fast ibland, och jag säger bara ibland, hittar man små undantag som gör att man tappar helt fattningen om modersmålet. även om jag kan tycka att Håkan Hellström är en kråka på att vara med i Allsång från Skansen och att hans melodier inte fastnar så tycker jag att hans texter emellanåt är riktigt bra, som till exempel på "Nu kan du få mig så lätt" som med träffsäkerhet målar upp tankarna under den där ensamma promenaden hem från festen klockan fyra på morgonen. Känslor förmedlade på svenska är ganska obetalbara, det finns helt enkelt inte samma dynamiska kraft i ett 'I love you' uttryckt med en svensk mun.
   Iller var en duo med bland annat Per Idborg, numera i Girlfrendo. De gjorde anorakpop på svenska. Och frågan är om inte "Innan jag förstår", öppningsspåret på Stefan Zachrissons gamla fanzine Gospel!:s samlingsskiva "Skafferi", är en minst lika monumental svensk popklassiker som vilken svensk kritikerälskling som helst. Dum fråga. Jag vågar påstå att det är en av få riktigt känsliga poplåtar som har gjorts på svenska i modern tid. På detta spår visar duon kraften i det svenska språket och hur ord och fraseringar på modersmålet kan betyda mer än vilken stulen Morrissey-oneliner som helst. åter igen tar olycklig kärlek ett strypgrepp på mig som lyssnare, och jag nästan vrider mig i plågor när Per gnyr fram orden. Han vill bara bort härifrån. Och i slutet då trumpeter blåser vemod över ett höstkallt Vellinge fryser jag fast av längtan."

"Skafferi" gavs ut, inget speciellt hände, ingen speciell respons infann sig. Jag har inget minne av hur det gick till - detta var hösten 1996 och jag hade just flyttat till Stockholm och var lite frånvarande - men the esteemed musikjournalist Magnus Haglund (Bommen, The Wire osv) gjorde, som en slags epilog, en timmes program i P3 om "Skafferi" där han intervjuade grupperna och nya låtar framfördes. Polio släppte ungefär samtidigt en kassett, som blev sista utgåvan av Gospel! (#5½) Det spreds kanske fem ex, bland annat till en mycket entusiastisk Magnus Boman (Dilettante Productions). En rolig kuriosasak med "Skafferi" är att så många av de involverade gjort bra kreativa saker efteråt. Torbjörn Håkansson och Fredrik Lindson började samarbeta som The Embassy, Bo Stefan Lundquist startade underetiketten Mjäll, Per Idborg blev medlem i Girlfrendo och drev lilla skivetiketten Kakafoni som bland annat gav ut José Gonzalez första singel, Jerker Virdborg (bas i Polio) har gett ut två uppmärksammade romaner, och jag har hållt på med bland annat Benno och Friendly Noise.

"Skafferi" pressades i 500 exemplar, men sålde i stort sett ingenting, i och för sig kan jag inte redogöra var alla skivorna tog vägen, jag har blott ett exemplar kvar själv. Jag kommer dock ihåg fan-mail från Petter Eklund och ändå från USA från Mario Suao (Shoestrings). Dock, uppmuntrad av skivans förmodligen största fan genom åren, Johan Jacobsson, och att jag själv ju tycker att det här är åtta fantastiskt bra poplåtar som låter märkligt fräscha än idag, nio år efter de spelades in - skivan har något slags eget ljud, som gör att jag ofta refererar till andra låtar som att "det låter ju som 'Skafferi'!" - så återutger vi härmed skivan för gratis mp3-nedladdning.

  Stefan Zachrisson, september 2004.

  Diskutera Skafferi: En samling från Gospel! i forumet.